Ibland å framför allt idag kan jag känna å undra vad jag igentligen kämpar för.....
Varför streta emot å hoppas/längta/förvänta sig saker????
Det blir ju ändå inte som man tänkt eller önskat............
Mitt projekt med att börja leva å inte bara existera går inte så himla bra.
Men vad har man att välja på?
Gå tillbaka till det som va?
-Ensam, inte så många vänner å likgiltlig....
Eller som nu..
-Ensam, frustrerad, irriterad, ledsen, omtyckt, hatad å en hel massa vänner å bekanta?
När de stängde på KAK i natt hade jag en massa som snurra i huvudet å för att få rensat tankarna så man kunde somna när man kom hem, gick jag hela vägen hem fast det regnade.
Det hjälpte inte så värst mycke men det va ändå uppfriskande.
Just nu är det svårt att känna så mycke som jag gör, å jag hade gärna tagit tillbaka känslan av likgiltlighet.
I varje fall för ett litet tag så att det hade varit lättare att få saker gjorda....
Men vill jag mot det plocka bort någon av de vänner å bekanta jag fått under sista året?
NEJ...
Hade inte kunat välja vem el vilka jag skulle välja.... Alla människor som fins i mitt liv kan jag känna fins där av en eller annan anledning. Alla berikar mitt liv på sitt speciella vis å jag skulle inte vilja byta bort någon av dessa.
Men..... ja men dyker ju alltid upp när man resonerar med sig själv.... jag skulle vill finna
HON, tjejen/kvinnan som kan förgylla mitt liv å som lyser upp som en sol när hon ser mig.
HON som ler mot mig med kärlek i blicken.
HON som längtar efter att träffa min när jag är borta.
HON som gör mig svag i knäna genom att ge mig en blick tvärs över ett rum fyllt med människor.
HON å bara hon som jag kan hålla nära å prata med om allt.
HON som jag kan bära i mitt hjärta när jag inte är nära....
Ja som sagt har så mycke känslor å kärlek som jag vill dela med mig av.
Nu ska jag bara försöka se om HON fins där ute å kan känna lika dant för mig.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar