Zigge såg jag inte skymten av å undrade var han kunde ha tagit vägen.
Åkte till jobb tidigt å kom hem relativt sent. Myste en del med Zmila innan det bar av ner för att Zumba lite. Va trött å hade tänkt hoppa över det men bet ihop å åkte ner.
Va ute på både fram å baksidan å kalla på Zigge men ingen som som kom så jag drog slutsatsen av att han va iväg på långtur med "polarna"
När jag så kom efter träningen gick jag här å plockade för att sen hoppa i duschen å gick i sovrummet för att hämta kläder å där.... där kom Zigge ut springande... Raka vägen till matskålen.
Den stackaren hade varit instängd i 17h...
Fördelen med att bo som jag gör nu är att mina små bäbisar kan gå ut å in i huset som de själv vill genom kattluckan å så har de ju sällskap av varandra.
Inte konstigt att Zmila va helt ifrån sig. Hade ju letat efter honom hela dagen å försökte ju bara få mig att förstå att jag behövde öppna den enda stängda dörren i hela huset.
Dom får ju bara va i sovrummet när jag bjuder in dom, så dörren är stängd om jag inte är där.
Men min duktiga kille han hade varken kissat eller bajsat inne. Kan dock inte förstå hur han har kunnat hålla sig så länge...
Efter att han hade ätit lite "kullor" (torrfoder) drack han å sen han vi pussas lite innan han sprang ut en sväng. När han sen kom in fick de dela en burk med makrill i tomatsås som de älskar. "Mamma" (jag) hade sååååå dåligt samvete..
Frågan jag har ställt mig sedan jag hitta honom är hur trött va jag egentligen när jag körde till jobb vid 04 som jag inte ens märkte att han gick inte där...
Hädan efter kommer jag att kolla 1-2 ggr att båda katterna inte är i sovrummet innan jag åker iväg..
Det skär i mitt hjärta av att han kan ha mått dåligt av att inte ha haft tillgång till mat, vatten å toa...
Men stållt att han inte gjort inne...
Mina bäbisar betyder ju så mycke för mig. Mina hjärtan.
