Så underligt det kan bli..

Satt här på jobb efter att idag fått mail av J en kompis från gymnasie tiden.
Hon är numera gift å har barn.
Vi har en gemensam bekant M som jag träffat lite av å till genom åren då jag varit i skåne så vi har haft bra koll på vad som händer (någorlunda) i våra liv.

När jag nu så satt här i min "ensamhet" å filurade kom jag fram till att världen är bra konstig igentilgen.
J är gift med en kille i från Järpen.
M är gift med en kille från Ö-vik å själv är jag sambo med en tjej från Östersund.
Vi har alltså alla 3:e hittat partners som är födda på nästan samma bredgrad i stort sett...

3 helt vanliga skånska tjejer som umgicks väldigt mycke under en tid i början av våra vuxna liv...

M å J bor båda i skåne så jag är den enda som har flyttat till norrland.

När man tänker tillbaka så här.....
På allt roligt vi hade....

Skulle varit toppen att träffas igen å bara surra över ett glas vin eller så.....

Man blir fundersam...

Har idag tagit del av en blogg som en tjej skriver som jag träffade på Priden förra året. En underbar själ som jag å Jeanethe även träffade i år på Priden. Då fick jag den glädjande nyheten att hon vänta barn med sin tjej sedan ca 5år + att de hade gift sig bara dagarna innan..
Gud va glad jag va för deras skull.

Nu har jag då suttit å läst igenom hennes blogg å det är ju otroligt hur snabbt saker kan förändras.

Det gör mig ledsen men samtidigt glad för hennes skull.
Ledsen över att det har hänt som har hänt men samtidigt glad för att kunna läsa hur stark hon verkar i att klara sig bra.
Att hon har ett kontaktnät som har slutit sig runt henne å stöttar henne när hon som mest behöver det.

För egen del så blir det en del förändringar själv när man ska börja i Ånge istället den 1/1-11.
Ny arbetsplats, nya arbetskollegor, förutsätningar för hur man ska ta sig till jobb osv osv...
På tisdag ska jag ivaje fall träffa min nya arbetsledare för en kortare info å så...

Jag längtar verkligen efter de dagar som jag kommer att få hemma mer ofta framöver.... Att kuna verkligen få dela vardagen med hjärtat där hemma.
Att inte bara ses varannan helg.
Längtar så de dagar jag inte är hemma å när jag är hemma känner jag stress över att det snart är dax att åka igen.
Men som sagt nu är det inte långt kvar.
Bara att bita ihop den här tiden som är kvar i år......

Ta hand om er....