Tårar i ögat

Somliga dagar suger bara mer än andra..

Lång arbetsdag idag å hade jag inte jobbat med E hade det nog varit snäppet värre..

Sitter nu i Sundsvall å väntar på att få åka till Ånge å sluta... 

Så blir det långledigt i 10dagar.

Längtar sååå till... ja till vad igentligen... 

Men längtar fins där i kroppen, längtan å ensamheten.... å tomheten...

Som sagt så är det tufft nu...

Kan någon förklara för mig hur man kan längta sig sjuk efter något man igentligen aldrig haft????

De jag hade med J.U käns så ovesäntligt. Inte alls något som jag skulle vilja ha igen... 

Nu pratar jag inte om personen i fråga ( skulle dock ALDRIG ha tillbaka henne heller) utan hur själva förhållandet va å hur jag kände å måde i det..

Jag vill ha något varm, nära, öppet, med mycke glädje å kärlek... Varför har jag inte insett det innan? Om det nu skulle falla sig så att det blir att vi ( vem hon är å var hon nu fins) bara träffades fysiskt lite då å då kan jag leva med... men den närheten som man får av att dela sina tankar å känslor kommer jag aldrig att finna mig i att va utan...

Som sagt tufft å allt får mig att gråtta...

Katten är söt... 

Goa kollegor

Underbara vänner

Barn som leker... å mycke annat...

Suck...

Jag som varit tuff å haft hårt skal så länge har börjat falla sönder..

Nu ska jag finna mig ett hörn någonstanns där jag kan sitta tills jag kan åka hemmåt..

Fins ju inte ens ett fordon att sitta på... 

Suck...