Sjukt jobbig dag....

Ja va ska man säga.....

Zigge somnade lugnt å fint in i mina armar idag.
Jag fick bekräftat av vetrinären att han inte va helt kry å de e ju de jag känt.
Vår sista kväll ihop mös vi i soffan å sen sov han på min arm hela natten.
I vanliga fall brukar han ligga dör en stund å sen flytta över på sin sida innan jag somnar, men så inte i natt.
Han bara måste ha förståt vad som skulle ske.....

När vi satt på rummet å väntade kröp han upp å gosa som han brukar.... Dom gav även honom den lugnande sprutan medans jag hade honom i min famn... Sen gosade vi tills han somnade.
När vetrinären sen kom in för att ge de 2 sista sprutorna va han redan långt bort i drömmarnas land.
Jag pratade med honom å pussa på honom som jag alltid gjort fram tills dess att de konstaterade att han inte fans mer.

Mitt hjärta rämnade....
Vilken tur att de va förutseende å väldigt underbara på Östersunds djursjukhus å såg till att jag fick betala å fylla i papper innan allt.
Sen gå ut en annan väg så jag slapp gå genom väntrummet där det satt en hel massa med sina älskade djur.

När jag väl kom hem har Zmila myst med mig men hon är även en hel massa rastlös å springer ut å in..... Tror hon kollar vart Zigge är....
Det kommer nog att ta sin tid innan vi hittar nya rutiner här hemma bara vi två.
Men gu va glad för att jag har henne...

Så alla där ute.... Vissa dom ni älskar vad dom betyder för er.
Djur som människor.
Man vet aldrig hur lång eller kort tid man har här i livet.