Fortsätter att bita ihop å sätta den ena foten framför den andra.
Är inne i en super tuff period.
Kom hem i dräglig tid i går å gick å la mig med hårbollarna för att mysa. Somnade nästan genast.
När kl ringde 9 ville jag bara gråta. Va tröttare då än när ja gick å la mig strax efter 22.
Natten har tagit mycke kraft som jag haft femtioelva drömar å vaknat till lika många gånger. Att inte hjärnan kan ha bearbetat klart allt än. Så tröt på det här nu.
Fick idag ett sms av en vän som vill stöta mig från andra sidan jorden men det gjorde mig bara ledsen å rörd.
Käns som alla ser en "falsk" bild av mig.
Hur kan dom se så mycke positivt å en sån styrka i mig?
Blir inte klok på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar