Varför? Varför? Varför?

Har suttit i över en timme och skrivit ett helt långt brev med frågor å tankar över varför det blev som det blev.
Kommer inte att skicka det men någon dag när jag känner mig starkare kanske jag kan göra det, eller publicera det här.

Hela grejen med det här att försöka gå igenom sorgen över att inte få min kärlek besvarad är tuff.
En massa sånger som bara stämmer allt för bra med hur det känns.
Har många vänner som stöttar mig men man sitter i båten alldeles själv när det väl gäller sina känslor.


Man råder inte för vilka tankar som ska ta över från ena minuten till den andra.

Har varit förbannad.
Har varit besviken.
Har varit ledsen.
Har varit sjuk av längtan efter att hålla om henne.
Hatar alla känslor av konflikt som rasar inom mig.

Vet inte ens vad jag vill.

Jag har levt i mina drömmar med dig så länge nu att jag inte vet hur jag ska få bort dig.

Blir så arg på mig själv när jag inte kan styra mina känslor.
Vill bara dra ett streck över allt, glömma och försöka få vardagen att fungera.