Varför.....

...... ska jag va så jävla feg?????

Blir så nervös å det gör att jag blir så feg för att jag inte litar på mig själv helt å fullt....
Måste helt klart göra något åt det....

Alltså jag är säker å trygg i mig själv när det kommer till att jag vet vad jag vill ha å vad jag önskar för mig själv....
Men det jag inte litar på mig själv fullt är hur jag ställer mig till hur andra ser mig... Eller hur jag rättar sagt tror att andra ser mig.
Låter kanske konstig men kan nog inte förklara det bättre.....

Varför kan jag bara inte ta det för vad det är???????
Men så fort det blir minsta lilla personligt kommer tankarna på att jag nog inte duger....
Varför kan inte den där jävla "mamma" rösten dö bort i mitt huvud om att jag inte dugger som jag är.
Att det verkligen kan finnas människor som kan gilla mig. Jag vet ju att mina vänner tycker om mig som jag är men vill ju att någon ska älska mig precis så som jag är.

Känslan av att inte tro på när tjejer säger att jag är söt, trevlig å snäll.....
Att någon vill lära känna mig för mer än vänskap....
Kan det va så att jag kan träffa någon igen????
Någon som inte sviker, utnttjar eller inte är helt ärlig.
Någon som tror på sig själv å står för den hon är.....

Vågar jag lite på det? Att HON som har de egenskaperna kan hitta mig?
Eller jag henne??
Vi varandra....

I går kväll tog fegheten över totalt å jag vågade inte att prata i telefon. Allt hon ville va ju att höra min röst för att få en röst på allt prat vi haft på msn...... *suck*

Hoppas bara att jag inte sumpat en chans....
Har ju så trevligt när jag pratar med henne på msn....

Nå nu jobbar jag för fullt å ser när vi hinner va på msn samtidigt nästa gång. Då ska jag inte fega..
Men ska inte sitta å ångra mig för gjort är gjort.